jonna

Fick mess av exet igår. Nu är Linus sjuk oxå. Feber och har kräkts. Ringde honom i morse och hörde hur det va och han lät ynklig min lilla son. Känner hur lessen jag blir när det dröjer ännu nån dag innan dom kommer hit. Allt jag har planerat i veckan som vi ska göra går upp i rök.
Ska iaf försöka ta mej på loppis på Umåker idag och sen så får vi se vad som händer.


Mina sjuka killar i somras. I full fart i smutsdisken

Vaknade upp och saknade 3 pojkar i mitt liv. Emil fick feber igår och då den låg på 39.8 så avvaktar vi så han inte kommer hit och smittar Sixten. Hade ju som vanligt sett fram emot fredag och mys i soffan med halvsovande barn och sen att vakna upp med en hög ungar i sängen som inväntar vintergatan. Istället så sitter man i en tyst lägenhet och gör ingenting. Sixten sover och jag vet inte vad jag ska hitta på. Hade tänkt att fara på loppis idag men fick inte tag i nån bil. Får se om man kanske tar sej till Umåker loppis imorrn. Ska se om jag hittar någe kul åt pojkarna. Jagar just nu lite vinterkläder åt dom som jag kan ha när dom är här. Sen vet man inte vad som andra tycker är skräp och jag tycker är bra att ha*skratt*

Lägger in lite kort på världens sötaste Sixten

Jag har väl ingen ursäkt att bloggen har legat nere eg. Men dagarna har passerat med blixtens hastighet och jag har helt enkelt inte kommit ihåg att skriva. Nu ammar jag ju inte men jag tror nästan att jag kan skylla på amningshormoner iaf. Eller är det alla hormoner som är i rörelse i kroppen som spökar?? Vet iaf att jag har ett minne som en guldfisk vissa dagar. Kan inte skylla på att jag inte får sova på nätterna heller. Danne är den som har tagit nattmatningen så jag har kunnat få sova. Det tackar man ju inte nej till. Och sålänge som han inte har jobb just nu så går det ju bra. Men den 1 börjar han jobba igen så då är de slut med att bli bortskämnd med nattsömn;P
Men inatt så åt han kl 2 och började knorra först vid 8.30 imorse. Tog upp han för att byta blöja vid 9 och sen fick han mat. Hade jag inte väckt han då så hade han nog fortsatt sova några timmar till iaf. Får se om han är lik sina bröder och börjar sova hela natten snart.

Han är så lika snäll fortfarande. Äter, skiter och sover. Har även börjat att se svarsleende från honom. Hans långa vakenperiod är just nu kvällstid vid 21. Då gosar vi ner oss i soffan och tar och pratar om världsproblemen och hur vi ska lyckas lösa dom. Vi har inte kommit överrens om svaret ännu men jag lovar att det kommer att bli super.

I helgen så var världens stoltaste bröder här. Linus sprang före och efter helatiden och påminde mej om att man måste hålla i Sixtens huvud. För gör man inte det så kan han göra illa nacken och dö för huvet är så tungt på bebisar. Försökte förklara att jag har haft barn förut men ändå så kom samma ramsa varje gång jag tog upp honom*ler* Han är rädd om lillebror. Dom har fått vara med men ibland måste jag stoppa dom litegranna. Spec Linus vill vara uppe i honom lite väl. Så när han ska sova får jag säga ifrån att lillebror måste få vara ifred lite.

Nu kommer dom på fredag igen och ska stanna hela lovet. Var det tänkt först eg men det blev lite ändring. Fritids har deras halloween party på torsdagen så dom far hem onsdag kväll och kommer igen på lörda morgon. Kan inte förbjuda dom att fara dit när Emil har pratat om det till och från hela året. För förra året fick Linus fara men Emil var förliten men iår så är han stor nog. Problemet är bara att hitta hans häxklänning. Den är puts väck. Så antingen måste vi fixa en ny eller så vill han klä ut sej till någe annat. Får fråga honom när han kommer i helgen vad vi ska göra. Ska iaf fixa massa hemska saker tills att Emil fyller år. Är man född på självaste halloween dagen så ska man ha spök kalas*skratt*


Hur man får en som är 14 år att vakna och vara glad och pigg?? Man kommer med en lillebror som vill ha mat;)


Två stolta bröder. Kan inte förstå hur stor Linus och Emil har blivit. Tiden springer iväg.


Sixten i sina fina tjocksockar som mamma C som med. Och den fina blomman hon har knåpat ihop med hjälp av Hilmis.


Tant Rebecka och tant Petro försöker fundera på                              
hur dom ska kunna smuggla ut Sixten från                                      
måndagscafet                                                                                

Gör inte som Micke. Han försökte springa upp på en vägg. Han bröt foten. Klantigt?? Jupp men nu har han ju prövat på det oxå*skratt*

Har inte skrivit i veckan men orsaken är ganska så underbart söt. Har planterat rumpan i soffan och en liten Sixten i famnen och bara tittat. Tittat och funderat. Det är så himla otroligt att två celler möts och sen så några månader senare så ligger världens sötaste unge i min famn. Har gått igenom detta mirakel för fjärde gången och fortfarande är det så otroligt att det funkar.
Det enda stora som hänt i veckan är att vi blev utskriven och godkänd på slutbesiktningen. Han har gått upp bra i vikt och dom tyckte att han va vaken och alert när vi var där oxå. Lite förbannad när läkaren försöker känna på höfterna men det hör ju till. Själv så tittar jag åt ett annat håll för jag tycker det ser så fruktansvärt hemskt ut när dom känner. Det är nästan så dom försöker ta lös benen för att sen sätta fast dom igen.

På vägen hem så började lilleman bli hugrig och jag hade inte nån chans att hinna hem. Så det blev stopp på stan och springa in på Macdonals och värma flaskan. Där sitter kusin Ingela och Marlene med supersöta Milo och en sovande Melissa. Så vi hann med en liten pratstund innan Ingela skulle hem för att hämta resten av barnaskaran. Hon är helt otrolig kusinen. Hon har lyckas producera 4 barn på 6 år och är fortfarande i tankarna på en till*skratt* Sa till henne att hon kommer nog att sluta som 18 barns mamma. Glömde säga att då är lilla söta Melissa bara 3 månader än. Hon är bara bäst*L*

Milo och mamma Marlene satt kvar en stund till och pratade. Milo är nog världens gladaste unge, och lite konstig. Danne kom efter hans möte och Milo blev inte rädd när denna skägglurk började prata. En normal unge ser ju lite skeptisk ut när en karl med skägg kommer men inte Milo. Han såg snarare frälst ut och gjorde sitt bästa för att charma Danne, han lyckades kan jag säga.

Har även haft besök av lilla Loke med föräldrar. Även han ett charmtroll utan dess like. Längtar tills Sixten blir så att han skrattar och följer med på allt. Men nu är han bara liten och underbart go och jag njuter. Tiden går för snabbt för att missa en dag. Det ser man ju bara på Emanuel. Poff så var han tonåring*suck*

Nä nu har knorrhane startat i vagnen och vill kanske ha lite mat, eller så är det bara lite mamma kärlek som saknas. Ikväll kommer iaf mina stora pojkar och jag saknar dom som en tok. Det blir inget i helgen förutom att mysa och kramas och bara vara tillsammans allihopen.

Visst ja. Sixten vägde i tisdags 3006g och var 49,3 cm lång. Sista vägningen innan helgen var på 2769g. Han gillar mat och växer fint.

Vi åkte in på förlossningen förra lördagen. Den 26 september för att vara exat. Detta pga att jag fått en blödning som dom tyckte att jag skulle kolla upp. Vi skrevs in kl 14 ung och då var jag öppen 3 cm och hade 4 värkar på 10 min enligt ctg:n. Värkarna gjorde inte ont men barnmorskan tyckte att vi kunde stanna iaf om det skulle dra igång iom det har gått så fort för mej dom andra gångerna. Eftersom vi hade barnvakt och det nog hade varit mer stressande att vänta hemma så stannade vi kvar och gjorde oss hemmastadd i dagrummet med tvn som sällskap. Tog en sväng ner på centralhallen och köpte lite gott i kiosken och gick tillbaka i hopp om att värkarna skulle starta. Timmarna går och hoppet att nånting kommer att hända är långt borta. Kl 20 så kolla bm mej igen och då hade jag öppnat mej 4 cm. 1 ynka cm på 6 timmar. Snacka om att jag misströstade och var övertygad om att det inte skulle hända nånting på flera veckor.
Nu var det skiftbyte och den barnmorskan som tog över var snorkig och tvär. Ifrågasatte varför vi stannade kvar öht och att vi kunde ju fara hem. Kan förstå att man är så sur och tvär när man måste leva med en sån dålig hempermanent som hon hade.

Vi bet iaf ihop och tog en tur till mot tandläkarhögskolan i hopp om att värkarna skulle komma igång äntligen. Men icket. Vid 22-23 då var vi less på allt och började lite smått fundera på om vi skulle fara hem och vänta iaf. Jag kände väl inte eg för att fara om det skulle dra igång men samtidigt ville jag inte vara kvar där och sitta som en dö sill i soffan. Men då vid 24 så började äntligen värkarna kännas och komma med nån minuts mellanrum. Danne var ut och sa till att vi ville ha ett rum för nu var det dax. Efter en halvtimme så satt vi fortfarande kvar i dagrummet utan rum och jag kände att nu ville jag ha lustgasen. Vi trycker på larmknappen och iom det är närvaro intryckt så går akutlarmet och bm kommer kutandes. Tur som jag hade så var det den snälla blonda som var först och hon tog mej under armen och ledde mej in på rum 5. Tyvärr så fick inte jag ha henne då hon var upptagen med att försöka ringa efter extra personal och hade redan en förlossning att hjälpa till med. Förutom mej så var det 5 till som födde samtidigt så det var verkligen kaos på förlossningen och folk ramlade in med värkar helatiden.

Själv fick jag min älskade lustgas och bm kollade hur mkt jag var öppen. Klockan var 00.30 ung och jag hade lyckas ta mej 5 cm iaf. Bm går ut och kommer efter en stund tillbaka och säger att läkaren vill ta hinnorna då mitt vatten inte gått än. Klart hon får göra det så det äntligen börjar hända saker. En snabb koll kl 1 när hon tar hinnorna så är jag fortfarande öppen 5 cm. Vattnet tas och då ser man att bebis bajsat i vattnet. Det är ett tecken på att bebis är stressad så hon sätter mätaren på bebis huvud för att mäta hans hjärtljud. Själv är jag inte medveten om så mkt som händer runt mej för jag har så tätt mellan värkarna. Helt plötsligt så känner jag första krystvärken så jag trycker på lite lätt. Nästa krystvärk så trycker jag lite hårdare och känner hur han "ploffar" ut. I dimmorna så hör jag en lite skräckslagen Danne som ropar "Hjälp, den ligger här"!! Tydligen så står bm med ryggen mot mej och håller på att fippla med instrument och medicin jag ska ha efteråt så hon ser inte. Klockan var 1.13 när jag började krysta och 1.13 så var lilla Sixten ute.

Han skrek inte som dom andra gjorde utan gnydde lite och bm fick inte igång han. Så det blev att klippa navelsträngen och springa till akutrummet med honom. Jag skickade Danne efter för att se hur det gick. Själv var jag fortfarande så chockad att det redan var klart att jag inte riktigt registrerade att han var ute. Hann inte bli riktigt rädd heller. Danne kom in igen så han inte klarade av att se hur dom sög och höll på för att få igång Sixten. Det knackar på dörren och världens snällaste Doktor Svante kommer in. När jag såg honom så kände jag mej trygg då det är han som har haft hand om Emil i alla år vi gått på barnmottagningen. Tror han blev lika chockad som jag när han såg mej ligga där. Dom skulle ta honom upp på barn 4 då han hade svårt med andning och dom ville övervaka honom. Innan dom for upp så kom dom så jag fick se honom genom kuvösen att han levde. Danne följer med dom upp för att se vars han ska ligga och undertiden så kollar bm hur det gått för mej. Resultatet var att jag sprack och fick sy 4 stygn. Tror fan bedövnings sprutorna gjorde ondare än hela förlossningen, kändes som om hon stampade in nålen allt hon bara orkade.

Fick efter segerfikat fara upp och se min lilla Sixten, 3025g och 46 cm lång. Var lite panikartat att se honom ligga där med en cepap och syrgasmätare. Det var ju inte detta som jag hade räknat med. Jag skulle ju föda och fara hem. Tydligen så hade han ryckningar som dom trodde berodde på lågt blodsocker så dom börjar tillmata honom på en gång. Det var hemskt att lämna honom på barn 4 för att fara och sova. Hade turen att få eget rum och att Danne fick sova kvar. Att ha fött barn och inte få ha han brevid sej är ingen rolig känsla.

För att sammanfatta hela denna vecka lite snabbt så har vi fått leva i ovissheten om han haft en liten hjärnblödning men som tur är så var alla tester negativ så det hade han inte. Ryckningarna han har och andningssvårigheterna berodde på att jag slutade med min medicin innan så han hade helt enkelt abstinens. Hade jag fortsatt äta min medicin under hela graviditeten så han fick ta abstinensen när han fötts så hade han inte alls blivit lika sjuk som han har varit. Så efter en vecka på barn 4 så har vi nu fått permis över helgen och ska tillbaka på tisdag och se så han har gått upp i vikt igen och ta lite prover. Ser allt bra ut så finns det inga hinder att vi blir utskriven. Sista vikten som togs var 2769 g så vi får väl se på tisdag. Han äter, sover och skiter som han ska och är nöjd med tillvaron.

Imorrn så kommer dom stolta bröderna och hälsar på. Längtar så efter dom då det är två helger eg som jag inte träffat dom. Så imorrn blir det att pussa på dom massor